Inger Christensen: alfabet

I sin essäsamling Hemlighetstillståndet skriver Inger Christensen - liksom i förbifarten - att "det var först efter att jag skrivit Alfabet, som jag fick mer detaljerade kunskaper om Fibonaccis talserie, huvudsakligen från vänliga läsare som gjorde mig uppmärksam på att ett stort antal växter så att säga använder sig av Fibonaccis tal".
Tanken svindlar.

För att förklara: Christensens dikt alfabet är ett långt listande av saker som finns, ordnade alfabetiskt (där alltså den första dikten blir "“abrikostræerne findes, abrikostræerne findes”). Redan här börjar vi kanske märka av att Christensen är en systempoet, men hon går längre ändå: hela dikten är uppbyggd efter Fibonaccis talserie. Detta vill säga att en dikt består av lika många diktrader som de två föregående diktraderna. Första dikten är alltså en rad, andra dikten en, tredje dikten två, fjärde dikten tre, osv. Allt enligt den berömda sekvensen 0,1,1,2,3,5,8,13,21,34 [- - -].

Många vet nog att denna formel återfinns överallt i naturen, att den fungerar lite som en matematisk regel under vilken bl.a. blommor, snäckor och kottar ordnar sig. Såtillvida en inte är religiöst lagd så får en anta att detta ordnande är omedvetet, att det inte finns en vilja som gör att denna talserie återkommer i naturen. Saker faller som de gör pga en osynlig matematisk lag, osv osv.

För att då återgå till Christensens essä: hon skriver alltså att hon var omedveten om hur Fibonaccis sekvens återfanns i den naturliga världen. Och detta inför en bok hon skrivit som kan sägas vara en slags språklig skapelseberättelse. Denna skapelseberättelse, eller språkliga frammanande av världen har alltså utan författarens medvetna vilja ordnat sig under just denna dunkla, matematiska lag som styr över det hon skriver om. Hennes dikt blir på så sätt en del av naturen och naturen en del av dikten. Tanken svindlar som sagt, och kanske är det bäst att inte tänka för mycket på det. Kanske räcker det att läsa alfabet och förundras.