Sapfo/Poochigan: Stung With Love

Jag inser att detta blir mitt tredje inlägg om Sapfo, men: vi måste prata om Poochigian. Inför denna översättning så vill han nämligen närma sig musikaliteten hos Sapfo, något han känner att andra översättningar har försummat. Hans lösning? As Sapphic stanzas are still a novelty in English poetry, they would not be helpful to most readers. Since all of Sappho's poems are song-lyrics, I opted to translate them as English lyric poems. Vill säga: han har skrivit hennes dikter på rim. Inte för att Sapfo skrev på rim (det gjorde hon inte) utan för att "it is one of the ways English writers indicate that something is song-like". Det finns så många problem med detta att jag inte vet var jag ska börja. Först och främst - istället för att närma sig Sapfo så distanserar han sig från henne. Istället för att låta som Sapfo så låter han som (hör och häpna) ENGELSKA LYRISKA POETER. För det andra så blir det så pajigt när han först klagar på tidigare översättningar pga att de inte är formstrikta, för att sen helt överge den sapfiska strofen, och därtill skriva på rim (igen: Sapfo skrev inte på rim). Han borde ha lite förtroende för sina läsare. Och slutligen (och här faller det som annars kanske hade kunnat räddas): Poochigian är inte någon vidare rimmare. Vad sägs tillexempel om de här rim-paren: Double - Amiable / Stomach - Back / Gauzy - Hazy / Shiver - Fever / Sallow - Follow ?

Horatius: Plocka din dag

Det känns att Horatius är en Sapfo-läsare. Inte bara det att han nämner henne vid namn eller att han ofta skriver i sapfiska strofer - vissa dikter känns nästan som kopior av hennes. Detta har jag såklart inga belägg för, men jämför Horatius: Några älskar det damm vagnarna river upp i olympiska lopp, och deras vilda färd när de nästan skär mot sargen på heta hjul [- - -] Många uppskattar liv i militärens tält, stridshorn, tubornas dån, krig som är avskytt av mödrar. [- - -] Mig upplyfter i skyn nästan till gudars höjd murgrönkransen, som är lärda poeters lön. med Sapfos fragment nr. 16 (i Jesper Svenbros översättning): Några anser kavalleri och fotfolk skönare än allt på den svarta jorden, andra örlogsfartyg, men jag för min del      det som man älskar. Menar såklart inte att Horatius har plagierat Sapfo, förr i världen var det väldigt vanligt att man lånade motiv och tankar från varandra. Eller för att citera Horatius: mer än en enda gång har man belägrat Troja. Plocka din dag (översatt av Gunnar Harding och Tore Jansson) är en jättefin samling med en superkaxig titel. Horatius är ju för övrigt något förstörd av människor med glättiga Carpe Diem-tatueringar, men här finns såklart mörker också: Oron går ombord på de starka skeppen.

Amalie Smith: Cell

Jag är så glad att ellerströms har valt att satsa på danska Amalie Smith. Har tidigare nämnt hennes medverkan i antologin Nervsystem - sedan dess har de gett ut hennes fantastiska roman Marble och nu kommer alltså diktsamlingen Cell (originaltitel I, Civil).

Alldeles oavsett vad recensenter har sagt - att Cell är en diktsamling om ett kärlekspar som möter svårigheter när den ena parten insjuknar i cancer - så är detta en diktsamling om entropi. Entropi i den egna cellen såväl som det omätbara universum. Det som gör Cell alldeles oerhörd är att den också går in på själva diktsamlingens entropi - man blir väldigt lockad till att parafrasera Smith och säga: "Diktsamlingen är inte ett slutet system. Den upptar energi och materia från omgivningarna". 

Pratade med några från ellerströms när jag var på Stockholms litteraturmässa häromveckan, och de berättade då att de är intresserade av att ge ut hennes poetik på svenska. Så. Pepp. Hon är förmodligen nordens just nu mest intressanta poet.